Miya börjar få en liten mage. Hon far inte omkring som hon brukar utan är mer försiktig i sina rörelser. Och hon vill vara nära.
Miya är kelig och gosig normalt, men nu vill hon bara vara nära, sitta i knäet, ligga i knäet, ligga nära i soffan, ligga på min mage när jag ligger i soffan - och gärna med huvudet uppåt så att jag har hennes nos en halv centimeter från min nos. Då ser jag henne - och inget annat. Då samtalar vi. Då myyyyyser vi!
Och måste jag flytta henne, t ex då mina armar eller ben domnar, då låter hon så besvärad och ledsen så att jag ofta väljer att ligga kvar ett tag till.... Hon äger!
Underbara goa Miya - du kommer att bli världens bästa mamma! Det vet vi eftersom hon varit super-nanny åt mina andra tikars valpkullar. Från att de fötts har hon försiktigt närmat sig valplådan - bara när vi varit närvarande - hängt över valplådans kant med huvud och framtassar och, för att efter någon vecka ålat sig ner hos valparna och bara legat och tittat på dom och luktat på dom. När de senare börjat röra sig mer, öppnat ögonen och leka runt då har lyckan varit stor hos Miya :) Snart är det din tur gumman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar